Dag 2, min första kärlek

Ja, här borde man kanske börjat med att definiera vad kärlek är och betyder, men det vet jag ju inte helt säkert. Svår-definierbart. Men i historiska perspektiv så fick jag vid 7 års ålder hem en klasskompis för lite pussar bakom stängd dörr. Relativt avancerat när jag tänker efter. Tror sen det dröjde till 13 år eller så innan jag fick riktiga tungkyssar första gången. Var på ett scoutläger och det tog slut med förskräckelse när ledaren plötsligt stormade in på rummet och bokstavligen slängde ut mig i korridoren. Jag måste sett ut som en målvaktsräddning ur tidningen Buster. Nått år efter kom "den första". Dock fortfarande ingen kärlek. I de äldre tonåren stack det till första gången. Fram tills dess var det många små-romanser som avlöst sig och jag stannade väl inte upp och tänkte efter. Sen var där en flickvän som under vårt unga förhållande bestämde sig för att bli au-pair och helt sonika flyttade till NYC. Under många år trodde jag sen att definitionen på kärlek hängde ihop med hur ont det skulle göra om förhållandet ofrivilligt tog slut. Som någon slags måttstock. Tack och lov så har jag med tiden fått känna det underbara pirret under en datingperiod, glädjen i att få kärlek besvarad och värmen som gemenskap och tvåsamhet innebär. Jag tror att kärlek är så olika, beroende på vart i livet man befinner sig eller vilka behov man har som människa just då. Kärlek för mig idag handlar mycket att hitta en våglängd, compatability?, humor. Fast det pirrar ju ändå lika mycket när jag tänker på henne som när man var tonåring!!! Jag har nog mest tur i världen, tänk att hon valde mig. Kärlek.