DN's Quiz

Ojojoj, det här var svårt! 5 rätt blev det för mig...

http://www.dn.se/nyheter/nutidstest/nutidstestet-vecka-47-1.1215868

Dag 12: I min handväska (!)

Ja, jo, de här "mina 30 dagar" har jag som tidigare nämn kopierat från representanter för det kvinnliga könet. Dock så har jag en handväska, en äkta man-bag från Dunlop som jag köpt på Oxford Street (brun, läder). Men den använder jag mest när jag har en helgdag med ärenden, och då är det bankpapper och annat trist i den. Eller när jag är med barnen. Då blir det mer prylar trots att skötväskans dagar är över. Det blir nog mer relevant min "jobbväska". Den finns i 2 varianter (båda svarta). En är en liten lätt laptop-väska från Dell och bärs över axelen för korta dags resor. Den andra är en kabinväska på hjul från Pierre Cardin. Innehållet brukar vara samma. 2 pass, iPod, kamera, slim metallplånka för kreditkort, en jätteplånka för olika valutor och flyg/hotell-poängsammlarkort,  1 eller flera små plastpåsar med mynt som inte är EUR-mynt, 2 telefoner, 1 dosa för internetbanken, 1 dosa för säkerhetskoden för vår SAP, massor med olika laddare (de stör mig mest, de hamnar i bland i resväskan om chansen ges), 2-3 pennor, tuggummi eller halstabletter, mina och andras visitkort, mappar med viktiga papper och biljetter, ett stort anteckningblock, 3 set nycklar (hem, kontoret och bilen) en liten Net-book, tax-free om jag har tur och ibland en bok. I framtiden troligtvis en iPad-inspirerad pryl.

Dag 11: Mina Syskon

Jag har en bror som är 8 år yngre än jag. 8 år är inte så stor åldersskillnad nu längre, men det var mycket när jag var 18 och flyttade hemmifrån. Detta är kanske både på gott och ont. På gott för att vi säkert har klarat oss bättre undan stora fajter, avundsjukor, och konflikter om vare sig prylar ellet föräldraruppmärksamhet. Men även på ont, då det betydde att när jag flyttade hade vi fortfarande inte riktigt lärt känna varandra. Vi har haft ett par okej halvchanser senare, men jag tycker att det fortfarande haltar och är eftersatt och det står högt på agendan när jag kommer tillbaka. Jag kan ibland känna lite att jag övergav min bror, för den dagen jag flyttade hemmifrån såg jag nästan aldrig tillbaka, kollade "läget" för sällan/aldrig och inte har jag så mycket minnen från den tiden heller. Men alla förutsättningar finns och det löser säkert. Jag har ingen storebror, men ibland kallar jag Huddinge-hjälten för min storebror. Han kan gå ganska hårt åt mig, nästan skälla ut mig när han försöker guida och ge support. Mycket nyttigt (jag ser för övrigt liknande drag hos kvinnan med de vackra gröna ögonen... :-)
Inte heller har jag någon lillasyster, men jag brukar ibland kalla min nästkusin för det. Känner att jag har lite broderliga instinkter bubblande strax under ytan när jag umgås med henne, nästan lite beskyddande. Kanske ett substitut för systern jag aldrig fick?

Dag 10: Det här hade jag på mig idag.

Jag började morgonen i mina shorts, ljusblå t-shirt och svarta sandaler. Uppgift ett var att tömma bilen på lågor, näst sista lasset. Efter kaffet och alla morgontidningarna bytte jag kortbrallorna mot jeans och åkte till bankerna och gjorde mina olika bankärenden. Lämnade in 3 mattor på tvätt och blev lite dammig på kuppen, tur jag inte hade en svart t-shirt. Träffade kort min hyresgäst och gick sen till frisören och snyggade till mig ytterligare (!). Nu är det officiellt att jag sparar till längre hår. Vinterexperiment. Sen vidare till kontoret där jag packade alla mina pärmar och sorterade alla mina papper. Nu, hemkommen och tömt det sista lasset (gud så skönt) så ska jag igen ta på mig shortsen pyssla vidare. Kanske ta på mig bandy-dojjorna och ta ett varv i trapphuset?

Dag 9: Min tro

Från barnaben växte jag upp med ateistiska föräldrar. På lågstadiet började jag i scouterna som fanns i vår by och var kvar där länge. De drevs med en frikyrklig bakgrund. Som barn märker du inte sånt. Jag var alltså med på alla aktiviteter, läger, hajker och sässongsavslutingar. Det var alltid en stunds samling innan det var slut för dagen, ofta i form av lägereld, och där sjöngs det sånger. Bygg inte hus på en sandig strand. Jag var med ända upp i konfirmationåldern, konfirmationen genomförsdes på ett 3 veckor långt läger. Jag kom hem och trodde att jag var frälst. Efter ett par månader så var det helt borta, gick liksom över. Men ganska snart därefter blev jag arg och kände mig lurad. Det var precis som att de smugit sig på mig med sina budskap under nästan 10 år, nästan som hjärntvättning. Jag var arg på mina föräldrar också, som inte sett/tyckt/gjort nått. I dag är jag inte arg, inte frälst heller. Tror på Nya Testamentet som historisk skrift. Tror inte på Gamla Testamentet. Blir påverkad av Dan Brown och andra som skriver som honom och tilltalas av några av konspirationsteorierna och den spännande balansen tro/vetenskap. Tror att kyrkan varit inne och "pillat" i dokumenten och blandat dem till vad som sen blev den bibel de ville presentera för folket. Undrar fortfarande vad det var som tempelriddarna hittade och inte fick visa för allmänheten. Åter till min personliga tro. Jag tror att vi bara har ett liv och ett faktiskt bäst-före-datum. Det gäller att passa på att leva fullt ut, vi lever ganska kort tid med tanke på hur länge vi ska vara döda sen. Jag tror inte heller på ödet eller på andra religioner. Jag tror att religioner idag håller på att bli farliga på det politiska planet. Jag tar avstånd från både den revolutionära islamismen, men nästan ännu mer ifrån den konservativa kristna högern i framförallt USA & Israel. Buddisterna och hinduerna sköter sig bättre! Finns bara en lösning, det är att samarbeta över de religiösa gränserna. Co-exist. Men en sak kan vi ju alla enas om: de 10 budorden, de är ju ganska tidlösa eller hur? Man ska inte döda, stjäla,  sätta på grannens fru alltför ofta osv. Sen är det ju upp till var och en med det där "Du ska inte ha några andra gudar jämte mig". Det budordet har jag rent sonlika lagt åt sidan tillsvidare. Jag har 9 budord.

Dag 8: Ett ögonblick

Stuck in a moment (with you). Ett ögonblick brukar, nu när man i efterhand ska definiera det, syfta på att man kan känna: att just då ändras något. Eller att just då känns det fantastiskt. Eller att just då känner man genuin rädsla, sorg, skräck. Hur långt är ett ögonblick? Jag kan minnas första ögonblicket då jag höll min dotter, sjöng ifif's fotbollshejarramsor för henne för att hon skulle somna och la min handflata på hennes hjässa, så som hon redan var van från när hon låg inne i magen. Det ögonblicket var nog en eller två timmar. Eller när jag en gång metade i sjön och inte vände båten och åkte hem när det började regna. Fick därför 20 aborrar på en timme, satt med ett spö i varje hand för att hinna med. Det var nog också en en timme. Jag kan också kristallklart minnas den dagen min då 6 åriga prinsessa var med mig på jobbet och jag någonstanns på Grängesbergsgatan hörde på P3 om första planet som flög in i WTC, och hur jag sen ringde vem, i vilken ordning och sa vad. Eller när hon gick hem från sin AW och messade att hon tänkte boka sin flygbiljett. Också ett vägskäl, inte i en timme - men kanske fortfarande. Hela livet består av ögonblick. Jag har ett dåligt minne, tyvärr, men vet och känner att vissa saker ska man inte glömma, utan bevara och vidareförmedla. Så uppstod både historia och musik. Att människor satt runt lägereldar och berättade om ögonblick. De som var så häftiga att de berättades gång på gång finns ibland kvar fortfarande idag.

Dag 7: Min bästa vän

En del av de här 30 frågorna är trots sin självklarhet, faktiskt ganska kluriga och utelämnande. Min bästa vän. Den frågan får man ju svara på ibland och den är ganska privat. Jag fick svara på den till mig själv inför mitt bröllop, dvs i valet av bestman. Den gången svarade jag nog inte rätt. För mig är livet ganska uppdelat i regioner, framförallt geografiska. Min bästa vän i mina hemtrakter (fast nu har han flyttat 10 mil norrut) har nog växt fram relativt långsamt till att bli det. Vi lärde egentligen inte känna varandra förrän i 16-17års-åldern och sen tog det ett par år för vänskapen att sätta sig. Vad jag gillar, kan vara det självklara i att man kan prata öppet och prestigelöst om allt, behålla en viss nivå av diskretion. Jag tror inte lika mycket på att man måste ha exakt samma humor eller politisk övertygelse. Det senare är nästan bättre om man har olika (som i vårt fall), då blir diskussionerna mycket eldigare! Fördelar är om man håller ungefär samma tempo i familjebildning och rör sig i liknande sociala och ekonomiska mönster. Inget tvång alls, men om man inte gör det så kan samvaron ibland bli haltande, jag har försökt. Men för min vän och mig så har vår vänskap nästan aldrig haltat. Appro geografiska regioner, jag har ju "bästa" vän i både huvudstaden och här ner i öknen, men med olika platser och tillfällen så blir de ofta separata från varandra. Många bor faktiskt just i huvudstaden, både den nygifta och Huddinge-hjälten (som kommer att återkomma i ett annat inlägg om ett par dagar). Här i öknen har jag ganska gott om vänner, men av de jag lämnar bakom mig om några veckor så är det nog min Amerikanska vän jag kommer att sakna mest. Några av de andra är ju Svenska, dem lämnar man inte på samma sätt - de dyker nog upp igen. Men regioner behöver inte vara geografiska, de kan vara känslomässiga också. Målet med att hitta sin bästa vän är ju att göra det i sin partner. Det är en annan vänskap, inte helt jämförbar, men minst lika viktig. Jag tror på vänskaper som kompletterar varandra.

Cloud 29

Kom hem från jobbet relativt sent och tömde en bil som var full av kartonger. Sen satte jag mig en stund vid datorn med ett glas vin. Helt plötsligt blev jag skitarg på mig själv, slösar bort min knappa tid och min hälsa på saker som inte för mig frammåt. Jag har ansvar mot mina barn, kvinnan med de vackra gröna ögonen, arbetsgivare osv, att hålla mig i en vettig form. Strök snabbt som straff 4 skjortor, satte på min iPod och åkte ner till receptionen och gick raskt alla trapporna upp till min lya. 9.5 minuter med massor av pauser och gnäll inom mig. Nu ska jag fan göra det minst en gång om dagen den här helgen. I Pakiland blir det svårare, inga höga hus där, men det är ju konstigt rent att jag som en normalt funtad grabb har så himla svårt att komma loss.

Dag 6: Min Dag

07.30: Hade satt klockan på lite senare då jag träffat en gammal klasskompis igår och varit ute för sent.
09.00: Åkte till Pakistans konsulat, trodde jag skulle betala för min visumansökan. Var inte klart, skulle komma om 2 timmar igen tyckte dom.
09.30: Ja jag skäms oehört, men jag fick en McBreakfast med kaffe. Pinsamt.
10.00: Hämtade mina skjortor hos skräddaren, han hade satt in nya små knappar i armen på alla. (och jag hade gjort 2 nya, det blir mina sista, jag lovar)
11.00: Tillbaka till konsulatet efter att letat parkering en stund, betalade för min visumansökan som ger mig hur många inresor jag vill de kommande 6 månaderna. En, dvs, haha. Nu ska det vidare stämpling och jag ska hämta det färdiga passet imorgon bitti. Tur jag har flera pass.
11.30: Stövlade in på kontoret med ett käckt "godmorgon"
13.00: Lunch. Istället för min sallad med grillad kyckling så blev det friterad kyckling med ris - precis det som jag sagt att de aldrig ska köpa till mig. Och dessutom på en dag där jag redan varit på McD.
15.30: Ut på kundbesök, sen tillbaka till kontoret.
17.30: Kvällsmat nr. 1, banan och äpple. Kaffe nr. 7.
19.30: Låste och släckte kontoret. Körde hemmåt via macken, lyckades att rulla in på de sista bensinångorna.
20.00: Kvällsmat nr 2: en varma koppen. Tomatsoppa. Sen pyssel i lyan, nerladdning av fler Studio 1 och lyssnande på dito.
21.00: Fastnar vid datorn och kommer nog inte loss förren om 2 timmar, tänker vara i säng vid 23 hoppas jag.

Dag 5: Vad är kärlek?

Ja, den frågan är väl ungefär lika lätt som den om meningen med livet? Dessutom en väldigt öppen fråga då den är ospecificerad till vem eller vad som ska vara grunden till kärleken. Handlar det om mina barn, om mitt fotbollslag, vin, släktingar, musik? Jag får väl anta att de menar den kärlek man känner till en utvald av det andra könet och som man är eller vill vara i ett förhållande med. För ett liv, en sommar eller en natt. Jag skrev för ett par inlägg sedan: Jag tror att kärlek är så olika, beroende på var i livet man befinner sig eller vilka behov man har som människa just då. Kärlek för mig idag handlar mycket att hitta en våglängd, compatability?, humor. När jag skriver så så ska man ju tänka på att jag är halvvägs genom livet, en så kallad "vuxen". Jag har tex ett kraschat äktenskap bakom mig, och ser då kanske med en annan syn på hur jag vill gå in i en ny relations-situtation. Trodde jag. För när jag gick in i denna nya relation med nyfikna men nyktra ögon så blev jag ändå barnsligt förälskad på nolltid och plockade fram alla mina både tonårsfasoner och casanovatrick. Funkade. Men åter till frågan, vad är kärlek? Jag vet inte. Men kul, mysigt, varmt, utmanande, spännande, sexigt, roligt osv känns det under tiden som jag ska försöka lista ut det. Lyssnade nyss på Suddenly med Billy Ocean, den tycker jag är väldigt rättfram om kärlek.

Natt-resor

Nu har jag varit på resa hem till paradis-landet. Det har varit en orgie av fikamöten med vänner och med en del som kan hjälpa mig i lägenhetssökandet. Resan hem tog längre tid en vanligt. Dels för att jag åkte på olika flygpoäng så jag fick byta flygbolag och London och checka om väskorna. Blev väldigt ostressigt, då vi åkte på en rejäl försening pga dimma, de höll oss i kö på run-way i extra 2 timmar utöver en förseningstimme som vi redan fått sittandes på puben i terminalen.. Men det var en fin gryning, jag hann ut och ta lite luft och känna på kyla och fukt innan jag gick in igen. Saknar London och tänker med glädje tillbaka på när jag var där sist...

DN's quiz

Jag hade (som vanligt?) 6 av 10.


http://www.dn.se/nyheter/nutidstest/nutidstestet-vecka-46-1.1211260

Dag 4, det här åt jag idag

Absolut inte en representativ dag, men så här blev det.

04.30: Flygplansfrukost med Emirates, ca över Rumänien: färsk frukt, yoghurt, juice, kaffe, omelett m. spenat, croissant.

11.00: London-frukost, den traditionella och med en Fuller Pint of Ale

16.00: En Dansk pölse på Kastrup, satt som en smäck efter att ha suttit inspärrad på SAS utan mat i många timmar. Grinig.

19.00: Enligt barnens önskemål (de fick välja vad de ville i butiken) Nudlar och stekta svampar. Enligt pappas önskemål: lite kokt broccoli på sidan, både för smakens och samvetets skull. Julia garderade med en kvällsmacka ca 15 minuter efter kvällsmaten.

21.00-22.00: En rumstempererad bakteriedödare, dagen till ära utan isbitar.

En trevlig ny bekantskap

I går, hos min amerkanska vän, fick jag smaka chips med wasabi-smak. Överraskande gott. Han har inte hittat dom här i öknen, men då han är regelbundet i Tyskland köper han dom där. Rewe är motsvarande vår ICA. Och vem kommer snart att vara regelbundet i Tyskland? Jo, jag! Fast de finns kanske redan i Sverige...? 

From Asia with love

Min amerkanska vän, han är en jäkel på att laga mat. Kinesisk mat för att vara exakt. Då vår gemensamma tid här i öknen närmar sig sitt slut så bjöd han i går på en god middag, bla med chili-räkor. Men min favorit är alltid hans beef with tomato. Världsklass. Sen såg vi som vanligt gamla Saturday Night Live-episoder och jag fick tidernas trötthetsattack. Var därför hemma tidigare än jag trodde och stupade i säng efter att snabbt kollat till msn osv. Förresten, det var fars dag igår och jag fick ett värmaden sms av barnen. Mysigt.

Dag 3, mina föräldrar

Dom har jag ju så att säga haft med från början... Objektivt sätt så har det nog varit bra föräldrar. De har alltid jobbat hårt, vi har bott och ätit bra och rest regelbundet på semester. När man blir äldre, typ 38, så har man ju dock analyserat det där lite närmare, också efter att jag själv fått barn. Fanns det tillräckligt med kärleksyttringar? Lades det tillräckligt på kläder? Fanns det en två-sidig kommunikation? Det jag tror påverkat mig mest var frånvaron av curlande. Skulle jag göra nått så fick jag göra det själv. Ibland t.o.m. med ett "det klarar du aldrig" i ryggen. Det och en del andra ogenomtänkta visdomsord, från mamma. Dock, i mitt fall så gjorde det mig stark och gav mig jävlaranamma. Vet inte om min bror blev knuffad i samma riktning dock, tror att han fick mer osäkerhet med sig (vilket nog är mer naturligt). Mest förvånande av allt, på minussidan, är deras ofantligt låga intresse för barnbarnen. De hamnar inte ens på topp-10 listan av prios. Och då är inte ens de 10 mest sakerna speciellt viktiga - sen de slutade jobba. Men det fanns naturligtvis bra saker också, och konstigt nog har en av dem med pengar att göra, vilket fortfarande förvånar mig. När man växt upp och aldrig kunnat be om ett par kronor till glass, så blir man ganska tagen när man kan få låna några hundratusen utan att ens tjata. Antar att de velat värna om "många-bäckar-små tänket". Några kronor till glass hade jag däremot fortfarande inte fått, om jag frågat idag! En annan sak som jag gärna vill ta med mig till min och nästa generation är min mammas matlagning. Att kunna göra ett komplett jul-bord eller silla-gille är snart bortglömt. Samma med att safta, sylta, stoppa korv, göra sylta, leverpastej osv. Göra goda såser. Matlagningskällan vill jag gärna ösa ur. Nu när jag själv snart är medelålders så är man inne i balansfasen. Är de förälder till mig, eller blir jag snart förälder till dem? I mitt fall så är det nog jämt skägg. De vill inte släppa in något beslutsfattande eller rådgivande från mig ännu, medan jag känner att jag är redo att hjälpa till. Kanske inte en maktkamp direkt, men det ligger lite i luften. Kanske har de tyckt att det varit skönt att jag hållt mig på avstånd och bara dykt upp då och då? Jag får väl hålla mig lugn några år till, men en sak ska jag göra redan i år: boka en städfirma till dem som kommer regelbundet. Check.

Dag 2, min första kärlek

Ja, här borde man kanske börjat med att definiera vad kärlek är och betyder, men det vet jag ju inte helt säkert. Svår-definierbart. Men i historiska perspektiv så fick jag vid 7 års ålder hem en klasskompis för lite pussar bakom stängd dörr. Relativt avancerat när jag tänker efter. Tror sen det dröjde till 13 år eller så innan jag fick riktiga tungkyssar första gången. Var på ett scoutläger och det tog slut med förskräckelse när ledaren plötsligt stormade in på rummet och bokstavligen slängde ut mig i korridoren. Jag måste sett ut som en målvaktsräddning ur tidningen Buster. Nått år efter kom "den första". Dock fortfarande ingen kärlek. I de äldre tonåren stack det till första gången. Fram tills dess var det många små-romanser som avlöst sig och jag stannade väl inte upp och tänkte efter. Sen var där en flickvän som under vårt unga förhållande bestämde sig för att bli au-pair och helt sonika flyttade till NYC. Under många år trodde jag sen att definitionen på kärlek hängde ihop med hur ont det skulle göra om förhållandet ofrivilligt tog slut. Som någon slags måttstock. Tack och lov så har jag med tiden fått känna det underbara pirret under en datingperiod, glädjen i att få kärlek besvarad och värmen som gemenskap och tvåsamhet innebär. Jag tror att kärlek är så olika, beroende på vart i livet man befinner sig eller vilka behov man har som människa just då. Kärlek för mig idag handlar mycket att hitta en våglängd, compatability?, humor. Fast det pirrar ju ändå lika mycket när jag tänker på henne som när man var tonåring!!! Jag har nog mest tur i världen, tänk att hon valde mig. Kärlek.

DN's Quiz v. 45

Ett ovanligt svårt quiz, jag fick visserligen 6 rätt, men fick chansa på många. Dock: jag är lite sur på DN (igen) för att ha strulat till texten på G20 mötet, och sen försöka släta över det i sitt facit. Banditer!
http://www.dn.se/nyheter/nutidstest/nutidstestet-vecka-45-1.1206526

Armani-kaffe

Borde satsat hela den här dagen på att packa osv, men har haft svårt att få tummen loss. Var på chefens hotell på morgonen och fick en hotell-brunch, sen till Armani-cafe på MOE och lite softa innan jag släppte av honom på flygplatsen. När jag sen kom hem ringde han, och jag fick köra tillbaka till flygplatsen ytterligare en gång till och springandes avleverera hans nästan ifrånresta dator. Då känndes softandet avlägset. Men eftermiddagen har varit så avslappnad som det bara kan bli. Jag har i slow-motion rört mig runt i lyan och sorterar och flyttar saker från ett ställe till ett annat. Lite plan-löst, men det ger mig översikt. En del slängs. Jag har nyss ringt barnen och berättat att jag flyttar hem innan ju och gett dem ett ungefärligt datum. När jag sa till sonen att jag skulle missa hans födelsedag men komma hemflyttandes dagen efter så sa ha "med då blir ju du min present". Värmande.

Dag 1

Som dag 1 i "30 dagar" ska jag skriva lite om mig själv. Klarsynta lilla Jag. På 2 ställen av den här bloggens framsida har jag redan gett ett snabbt sammandrag, bland annat "Jag är intresserad och nyfiken. Rastlös och energisk. Allmänbildad och outbildad. Betraktande och road. Lättsam och bekymrad." Sen 20 år har jag varit borta från min hemort och det har dragit mig i lite olika personlighetsförändrande rikningar. Den positiva är ju att man är berest, ärrad, stresstålig och allmänbildad. Den negativa att man är lite rot-lös, splittrad, stort behov av att passa in överallt. Tror jag klarar det ganska bra, passar nog in överallt, men mitt allra största bekymmer är att jag blivit avskild från mina barn en stor del av 2 år och sett dem endast då och då på semestrar och kortare besök. Den tiden är snart till ända och jag kan vara den pappa igen som jag lite försummat dem. Jag lägger för mycket tid på att jobba och tror nog att det tyvärr kommer att fortsätta vara så ett par år till. Jag lägger för lite tid på att vara med kvinnan jag älskar, även det ett problem som jag tror snabbt kommer att förbättras. På samma sätt så har jag ett behov av att ta igen tid med min bror och mina vänner. Få människor ser nog lika ljust på framtiden som jag, det här glaset är definitivt halvfullt (stämmer dessutom på vinglaset bredvid mig.), och den här katten brukar landa på fötterna!

30 dagar om mig

Inspirerad av en annan blogg så tänker jag haka på nedan metod att bjuda på sig själv. Jag tycker mig se ett feminint perspektiv på några av inläggen. Jämför tex punkt 10 och punkt 14. Men så är dom ju, de där små damerna.... Och nu när man ska vara ärlig så ska jag erkänna att även jag är fåfäng och bryr mig massor om vad jag har på mig och hur jag ser ut... Och, nr. 25 "En första", undrar vad det egentligen skulle stått, jag har ju bara kopirerat. "Den första" kanske? (hehe...) Öppet för improvisation misstänker jag. Men en bra ide och jag är "PÅ" (som dom kanske hade sagt i huvudstaden)

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Filter-quiz

Dagens quiz är från verkliga livet: Vem sa: "Huvudsak är att kaffefilterna som finns kvar räcker tills vi åker hem på söndag".  Bifogar längst ner ett foto som snappats upp av övervakningskameran. Hittelön till den som kan fånga in vederbörande och leverera denne till min lägenhet denna helgen. Funkar också med leverans till Malmö helgen därpå. Nåja, det ger ju mig en chans att använda upp sonens Spiderman-servetter från ett kalas för några år sedan. Ett smart sätt att minska bohaget som nu raskt måste packas...

Livets frågor

Jag vet, jorden snurrar ibland så fort att man inte hinner sitta ner och andas. Går dock ingen nöd på mig, jag har haft min favoritbesökerska, kvinnan med de vackra gröna ögonen, här. Utan att vi svarade på några av livets frågor, så kan jag ju konstatera att under tiden så har det uppkommit andra frågor: quiz-frågorna...
http://www.dn.se/nyheter/nutidstest/nutidstestet-vecka-44-1.1202487. Själv hade jag 6 av 10, så jag måste lyckats hålla ett öra mot marken samtidigt som jag höll en hand mot hjärtat.