Vakna i fyllecell, är det ungefär som en skiljsmässa?

Jag har aldrig vaknat i en fyllecell och gör det troligtvis aldrig, men det slog mig nyligen när jag var på tok för uttråkad att det kanske finns likheter. Man vaknar långsamt upp, känner att det gör ont lite här och där, också på lite oväntade ställen. Du är inte säker på vad som hände. Du provar att röra dig lite stapplande, märker att det funkar. Lite trögt och ovant i början men efter en stund mjuknar lederna. Du försöker komma ihåg vad och i vilken ordning de olika händelserna föregick sig, men det är fortfarande dimmigt. Ler lite snabbt när du kommer ihåg nått som kanske rent av var festens höjdpunt. Undrar såklart om det blivit tidernas fest om man bara kunnat rada upp sådana höjdpunkter som ett grässtrå med smultron (...fast det går ju bara typ 2 månader om året och inte ens i så många länder). Tänker på nått du sa till bordsgrannen som måste upplevts som direkt olämpligt, ryser till lite. Borde nog sagt nått annat. Du provar att ställa dig upp, det är lite vingligt. Märker att du nog behövt byta till andra kläder, helst bums. Huvudvärken vill inte ge med sig, men din logik viskar till dig att allt går över av sig själv. Tar kanske en stund, men fixar sig nog. När du tycker lite synd om dig själv slits dörren upp och nån tar dig hårt i nacken (läs: hurtig kompis), säger att här kan du ju inte sitta hela dagen, och slänger ut dig i dagsljuset igen. Det ser annerlunda ut, det var ju inte riktigt så du kom ihåg den gatan, fast du gått där så många gånger innan. Nåja, det är väl bara att börja promenera, huvudvärken har redan börjat släppa. Vart ska jag gå först?