Pakistanification

Resedöden slår alltid efter ett par dagar. Nu har jag kommit vidare från Lahore och fram till Islamabad. Har nyss ätit en på tok för sen middag (där bla delar av ett får konsumerades) och sitter ensam på hotelrummet.
Pakistanification i positiv bemärkelse, om jag nu ska vara så grafisk, så verkar min mage tåla mat och vatten lite bättre för varje gång jag besöker detta gudsförgätna land. I morgon blir sista dagen här, lika lång som denna, men då ser man ialla fall ljuset i tunneln...